Första dagen på nya året
slutar med att jag brutit
samtliga av mina små
högst realistiska löften
-
Andra dagen börjar
med att inte orka
mina goda rutiner
-
Noll koncentration
Förvirringen är total
-
När jag går och letar upp
en sak min man inte hittar
glömmer jag bort
att jag höll på att diska
-
Jag backar mina löften;
bara att jag märker av
vad jag gör
räcker
-
bara att jag upptäcker
när jag pratar med mat i mun
eller proppar mig övermätt
räcker
-
det räcker med att jag känner
vad jag vill
om jag inte får det
är en helt annan sak
-
jag kommer till korta ibland
att lägga märke till det
räcker långt
-
jag kan skratta åt mig själv
och genast känna mig bättre
-
men om jag avger som ett nyårslöfte
att odla min humor
kanske försvinner den då
liksom lyckan gör
när man försöker hålla den kvar?