Jag lägger mig
på bottnen av köket
och betraktar golvets slättland

Katten kommer upp i jämnhöjd;
matskålen en overksam betongfontän
på ett imaginärt torg,
brödsmulorna mössens nattliga upptäcktsfärder
i livsfaran
mellan väggarnas tvärbranta horisonter,
fullhängda med mene mene tekel upharsin;
taket himlens oändliga slutgiltighet;
belätets genomskinliga spegel;
kökslampans soliga zenit
över köksbordets fyrbenta invasion från Mars,
klädd i barndomens vaxduk;
gravitationen min förankring i fantasi & tankeflykt,
från Långöra & Lilla Snälla Kanin
till Solvej Balles Uträkning av omfång, del III,
i migränaurans böljande efterdyningar
i den lätta huvudvärkens lättnadsevidens
på hemkänslans brusande Ithakakust
efter minnesförlustens svävande frånsägelse,
när kattens jamsession piskar upp förstämningen
ute på köksgolvets lågland
och dagen tuggar i sig fönsterljusets fotonkvanta,
minut för minut,
och jag minns hur jag som liten låg på köksgolvets trasmatta
och lyssnade till de vuxna,
deras röster däggdjursljud i en slags trygghet