Kan man tänka där något gått snett att bara ”tigas ihjäl” nej aldrig för utan att putsas upp från grunden till frid i blänk förgås själar, .? Och hur kan
läkedom för själar inträda då???
Ja till viss del tysta ord men inget är så fel som att ”tiga ihjäl” för, förr eller senare så kan det som är skört av glas gå i bitar krasade fullständigt och i följder på ännu mera av trasighet, därav vetskap att det finns så många svår läkta sår ur detta.

Vårstäda och damma, putsa upp från grunden upp klenoderna ja men tänk hur grant som det kan bli då.

Undringar
Vad gjorde ”jag”som så fel ”jag ligger ju alltid på topp i ärlighet och så rätt som bara går, sa någon, så varför ändra på det, …så att ångra något neee då, inte jag.…
Men kanske behöver man komma i ånger emellanåt i något att korrigeras. I det lilla enkla ordet förlåt och att ödmjuka sig kan finnas stor lösning för enhet och samförstånd med frid inom och mellan parter.

Fridens band är en läkedom och när fel begåtts ser man när det städats upp från grunden, (där man låtit sig ödmjukas ) att en glädje och en tacksamhetens toner därefter som hörs.

*Bevara varandras heder och ett brutet rör behöver inte sönderkrossas mer, det går att städa upp för nya lystern.*

Där hjärtat gråter kan lystern och frid komma åter med sitt lilla strå till stacken för det.
Och ett skört glas som av gammalt eller vilket så oavsett gammalt nytt eller av yngre slags glas så måste hanteras varsamt, och för att hållas fräsch och som nytt långt framåt som sagt behandlas i kärlek.

Copyright Glitträ