förvillande enkelt att brista ut i gråt
men så förvrängande lätt att glömma
när synvillan visar söder medan norr hånler

vi sitter i ladans mynning och minner små leenden
medan fyrverkerier smattrar ovan
och vi ler medan vi fortfarande känner den korta euforin

vi står med fötterna mellan två gränser
som ekar genom ryggmärgen och visar flyktvägen

tro på det uppenbara och låt oss andra få friheten
att andas naivitet,

dröm min älskade, dröm!

För vi är inte i himmelen förrän vi finner det uppenbara
att andas i en värld som längre inte existerar