det är när jag ser

hur du trotsigt blommar på bar kvist

mitt i vintern

hur buskagets pupill,

dina ögonstenar,

betraktar bröstkorgen när den häver sig och faller

och på nytt lyfter sig

hur frön med eftertryck lämnar sina spretiga blommor

det finns trollhassel

och så finns det du

muskler famnar schäslongens kant

inramar prologen

säden mot blommande vallmo

månlöv som virvlar mot vätans mynning

skuggan av dina finstämda rörelser 

sju toner ur en sonat

natten så mjuk

ljuset har gömt sig en stund

mellan våra läppar