Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
allt är bara så fel de kan bli.


Helvete

Hur långt kan man nå,
Hur långt kan man falla, utan att botten ännu är nådd?
Hur fan kunde de bli som de en gång blev
Hur fan kunde jag



sitter ensam kvar och hör alla ord, viska inuti mitt huvud
\"förvsinn!\" \"jävla hora\"
vaknar ensam upp i min säng, kallt och svalt
mornarna som jag brukade vakna upp till var ljusa och varma, fulla med kärlek och glädje
mornarna som nu var framför mig var kalla och tysta
du sa att du alltid skulle finnas till hands.
men det var lögn.
allting, bara massa jävla lögner.

springer långt, långt in i skogen.
där ingen mig hittar
där ingen mig leter efter

det ekar mellan granarna, när jag skriker ditt namn
när jag skär mig i armen, där det brukade stå \"håll min hand\"

När allt bara är fel, när jag inte är värd det
de är då jag vill höra det som mest.
att du älskar mig.


När jag inte längre finns kvar, är det då du långsamt ska förstå.
att allt jag ville få, var din mjuka hand.

jag älskar dug, mer än du någonsinn kan förstå.




Fri vers av NeverAngel
Läst 260 gånger
Publicerad 2006-09-01 14:02



Bookmark and Share


    Cammo
Det var jätte bra. Mycket känsla
2006-11-03

    Camillaa
Texten säger sitt!!
ditt budskap är helt klart!
endast några stavfel stör!
men annars HELT DUVERÄN!
/ C *
2006-09-01
  > Nästa text
< Föregående

NeverAngel
NeverAngel