jag betraktade cykeln på håll
likt ett förebud
en silversvart ram
fastkedjad i stålrör
paralyserad stod jag kvar
jag hörde mina ord bulta
låt den inte vara din
låt den inte vara din
där stod du igen
två trappsteg upp
dina ögon for förbi
jag sa hej och hängde upp min rock
jag behövde glömma
låta ditt ansikte blekna
riva loss ditt klister
rum ut och rum in