Vi mötte varandra på kajen i stan
du såg ut som om du hade en plan
Vinden lekte i ditt hår och du log
jag drack och hörde hur hjärtat slog

Du sa att du var här från ingenstans
dina ord flödade som en sommardans
Jag lyssnade i timmar och fann frid
du var här för mig det var vår tid

När sedan tystnaden omfamnade oss
stod vi kvar kunde ej slita oss loss
Jag kände din värme i dina andetag
som gjorde mig stark glad och svag

Till sist gick vi i gatlampors sken
och du talade utan ord i livets scen
I var rörelse som blick och leende
var du något mer du kändes allseende

Du drog mig till barer jag aldrig sett
där människor mötts utan ord utan vett
Vi var som is och eld vi var ett liv
som ekade av igår i ett djuriskt driv

Sedan mötte jag gryningen i tystnad
i fjärran ekade dock gårdags lystnad
Men vardagen vandrade fram i gruset
och dess magi avtog i morgonljuset

Kanske skymtas vi i en okänd morgondag
bland människor utan namn utan jag
Men jag hoppas att minnet lever kvar
en kväll av njutning av liv utan ansvar