När mörkret lägger sig om hösten
hörs någonstans inombords rösten
Som viskar om sommarens fria val
Om att njuta en stund utan kval

Där tid finns för grill och skål
och egna val är envars sanna mål
Att i hängmattan få finna frid
med en bok ty då finns det tid

Eller få sitta ned i vänners lag
på ljugarbänken utan morgondag
Och skrodera fritt om gårdags dåd
till alla vänners skratt utan nåd

Till och med myggen hör ändå till
även om man kan deras sätt utantill
Likt sommarens snapsvisor utan ton
är de en del av somrars perfektion

Låt tanken, låt hoppet bära oss
låt drömmen om sommaren släppa loss
Kanske den blir på en lördag i år
missar vi den så hoppas vi att du förstår