Det är lätt att låta sig svepas med i nutida sammanhang där kropp och yttre värld per automatik förväntas förknippas med hälsa och lycka. Jag kan bara utgå från mig själv, att oavsett hur jag är att se ut genom åren, oavsett vad jag applicerar på mig eller bär- så har jag yttersta makten att inverka på hur jag upplever min existens och presens. Jag upplever numera att min existens i första hand är likt ett utkikstorn, där intryck och upplevelser framför allt i form av smak och vänliga, förmildrande tankar är i huvudfokus mer än den massa som omsluter mig. Diverse värderingar och prognoser om skinn, hull och dess risker är ju något var och en borde få bestämma själv hur ett liv bör se ut. Oavsett längden i tid vi är här.. Tänk alla år jag slösat bort, större delen liv på att validera just dessa aspekter. Tid jag kunnat sätta på mina faktiska intressen. Tid jag kunnat utvecklas, kanske utbilda mig, resa, träffa nya vänner. Där är jag ytterst ansvarig, vet jag först nu. Att släppa in andra kring de upplevelserna är att förakta min existens och egna utveckling i sig... Värt att fundera över, hur stort utrymme lämnas åt eget ställningstagande kring dessa frågor idag? Är du mer kropp än din upplevelse i den? Eller är du omvänt? Det kan bara var och en utröna, just nu, den dag vi tilldelats. Vi har bara nu, idag lovat...