Människan sitter på höga hästar,
över allt liv som andas här på jord;
och tror sig själv härskarrollen bemästra,
att kuva andra genom handling, ord.

Som Satan drömmer hon om egen makt,
om rus i kraft, med trotsig, tät ton;
att tjäna himlen vägrar hon i akt,
hellre härska i helvetet på egen tron.

För njutning offras liv på blodig stig,
trots lidande och dunkla, mörka spår;
hon sår förstörelse och driver krig,
mot sig själv och hela världen hon rår.

Klokaste av jordens släkte sägs hon va;
en sådan intelligens vill jag inte ha.