Dag som natt, en röst jag hör. Ibland pratar den med mig.Ställer underliga frågor jag ej förstår. På dagen är talar rösten lugnt och sansat. Det gör mig förvirrad. Vem pratar med mig? Står det någon bredvid, eller är det rösten som jag hör?

Men när natten kommer, jag kryper ihop.

Liten och ensam känner jag mig.

När hans elaka skratt, ekar ut i natten. 

Men plötsligt tystnar skrattet, och tystnaden kväver mig.

 Jag önskar att den blir lång. För i tystnaden hör jag.

En man som viskar hotfulla ord i mina öron.

"Jag lämnar dig aldrig.Du är min för evigt"

Jag skriker högt, när jag faller ihop.

Som en dunig liten fågelunge,

liten och rädd känner jag mig.

Den ligger ensam i sitt bo, övergiven.

Men ändå den väntar på mor och far.

Nu ligger jag ensam i min säng

och väntar även jag.

För i mitt sine inser jag,

att natten kan bli lång.

Jag fruktar natten,

och längtar efter gryningen.