När glöden träffade ytan gav den ifrån sig en sista ilsken gnista, precis innan den dog.

En sista krusning på vår känslosjö innan djupet slukat elden.

Som galningens tango var våra känslor vettlösa i ultrarapid men betongens  ensamma sång färgade oss galet grå, färglösa och genomskinligt vackra.