Allt jag säger blir fel
Allt jag tar i blir skit
allt jag gör blir avigt

ja vill ju bara bli hel
slippa hoppa hit och dit
de e ju så jävla radigt

när det ena går bra,
blir allt det andra knas
när det plötsligt finns ngt att ha
går det första bara i kras

ska ja vara snäll
ska ja vara stödjande
riskera att få skäll
stå på knäna bedjande

ska jag fega ur
gömma mig i bur
ska jag cabba ner
inte finnas mer

ska jag röka på
minns bara glädje då
eller ruska tupp
orgasm är lycka under lupp

fokusera på din strävan
be tvivel att vika hädan
singla slant om livet
som grus i maskineriet

ovetskap om slutet
är ditt öde gjutet
eller blir det bara slumpen
stå förvånad, paff och trumpen

eller ska vi påverka vad som sker
kan inte skylla på något mer
det blir vad man gör det till
annars står hela tillvaron still

bredare, längre, diskussionen segar
sakteligen resonemanget stegar
mot sitt vaga bittra slut
som en sänggång utan skjut

värme, solsken, ja vill leva
inte bo i sunkig reva
ja vill älska, känna lycka
inte all min kärlek stycka

ja vill bli den som förförs
inte den som jämt förgörs
känns som hjärnan min förhörs
känns som livet, allt, förstörs

kvar finns soten, sorgen, hatet
askan ryker, ben på fatet
muren rives, allt försvinner
blodet ner för pannan rinner

all min kärlek trampas ner
och sen finns den inte mer
spottad, stampad, tryckt i marken
yxor hugger hårt mot barken

träden gråter, stenar kastas
lik på bårar hastigt lastas
sorgen härskar, kängor trampa
ropen eka, slyna, slampa

kvinnor kastas ner mot jorden
hålles fast hårt emot borden
våldtas, skändas, skärsår svetsas
sinnen våldförs, minnen etsas

kriget rullar fram med åren
ärren bildas över såren
ung soldat blir gammal gubbe
sitter muttrandes på stubbe

allt var fan så bättre förr
då man låste ej sin dörr
man tog hand om sina vänner
nu man inte längre känner

inte älskar, bara existerar
bara långsamt evaporerar
tills man i kaskad kreverar
och till porten levererar...