Andas

In och ut

Nej, snuskhummer, andas nu.

Att vandra andandes utan vånda och tandvärk,
handlas med varsamhet, ej som en bandvagn.

När jag vill släppa tankar som i skallen bankar,
om flickor som retsamt svankar
eller vänner som på varandra klankar.

Blunda. Tänk er ett hjälmvisir. Fast inne i hjärnan, i ovanskiktet under kraniet. Som roterar längs en axel som går genom öronen. Visiret är inte till för att skydda från utifrån kommande attacker, \"plötsligt och uförutsett\" som villkoren föreskriver. Nej, det avmagnetiserar tankarna, dom man inte kan släppa. Ett slags omvärderingsvisir, ett undermedvetet virusskydd mot småsinta tankar, som by default vid enableandet sveper långsamt över hjärnan en gång, två gånger, tre gånger. Förnekar det småsinta och irriterande, tar fram det vackra och behagliga. Det positiva.

Sinnesro. Balans. Harmoni.

Klyschiga ord som inte betyder något för den breda massan.

Men ack så viktiga att uppnå.

Går ej att eftersträva direkt.

Jag har uppnått, genom omvärderingar, omprioriteringar. Resoluta reformer av tankesätt, synsätt, tennis-set. Game, set, match, jag vinner. Åtminstone över mig själv. Ty man ska inte tävla i harmoni. Då förlorar man ständigt.

Seså, lugn nu. Andas. In och ut. Värdera om, tänker efter.

Fundera och ta ställning.

Välj.
Välj bort.
Välj.
Välj bort.

Fortsätt så, om och om igen. Det blir några fartgupp och regnvattenfyllda gropar på vägen, men bejaka dom och lär av dom. Fortsätt sedan, eftertänksamt.

Till slut är du där.

I Nangijala.

Hahaha.