Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
antingen triggar jag upp min egen rädsla...eller så är det mänsklig rädsla jag upplever.


fånigt rädd.

för tre veckor sen såg jag framemot att höra din röst
för tre veckor sen hade jag gjort vad som helst för att hålla din hand och få känna din mun mot min

men nu, ja nu är jag rädd
rädd för tystnaden som uppstår mellan oss
rädslan växer inom mig

jag vet jag sårat dig, jag skakade om din värld
jag vet det, jag kände det
men hur svårt ska det vara att ringa och säga ett enkelt grattis?




Fri vers av Karin I
Läst 371 gånger
Publicerad 2006-10-13 16:40



Bookmark and Share


  edvin medvind
gillar verkligen den här och jag tror det är en väldigt mänsklig rädsla.

tack för kommentaren också.
2006-10-13
  > Nästa text
< Föregående

Karin I
Karin I