jag vet att jag inte borde
inte tänka det som jag faktiskt tänkt
men jag visste inte hur jag skulle få stopp på det

dina ord, din hänsynslöshet, du gjorde mig illa
min insida blödd utav dina ord
dina gester fick mig att vilja ge upp, försvinna
jag var skräpet du trampade på

hur länge kan man hålla skenet uppe
du slängde mig på marken gång på gång
du struntade i mig

mitt hjärta sa nej, gå din väg
men jag kunde inte släppa dig
jag vågade inte

du höll mig vaken i tankar
att få höra din ljuva stämma gjorde mig glad
tills ditt sanna jag kom fram
då ville jag springa, vända ryggen till och aldrig se dig mer

jag vet jag hade starka åsikter
men jag hade aldrig med avsikt att såra dig
jag gjorde det mitt hjärtat sa
jag försökte fånga stunden och utnyttja den till max

när jag först träffade dig då såg jag upp till dig
du formade mig, jag ville bli som du
men det är ändrat
nu är jag och förblir jag karin