Funderingarna på att flytta ligger nära om hjärtat.
Men det jag måste lämna bakom mig ligger ännu närmare om hjärtat.

Gamla minnen, gamla släktingar, gamla tryggheter och ett gammalt liv.

Men önskan finns.

Att skaffa nya minnen, nya släktingar, nya trygghtere och ett nytt liv.

Skall man låta sig hållas kvar, eller ska man låta sig själv gå?

Är det rätt att ge sig själv dålig samvete för tidens gång, som man egentligen ändå inte kan påverka eller strida mot..

Jag vill se nytt, jag vill komma bort.

Jag har en önskan, att låta mig själv gå.

Men jag håller mig kvar.

Fr tryggheten är här, just nu.