Det var en sån dag
då gråheten liksom glänste, likt silver
mot skogen, bergen och ängarna.

Luftens fuktighet tryckte sig mot min varma kropp
som om vinden inte vore nog.

Träden fäller sina sista blad
och blottar sin nakenhet
i väntan på en bättre dag.

Inget prassel hördes från löven på marken.
nej,endast ett sipprande läte
då löv och lera blandas
till en gul-brun sörja.

Ansiktet känns rosigt,
som det blir vackra höstdagar i Oktober.
Men spegeln visar bara blekhet.

En gnista i ögonen tänds, ett ögonblick,
för att sedan utplånas.

Sinnet plågas
av dagens fulhet.

Jag går nog och lägger mig en timme till..