Och likt du gick bort
går jag också nu

Jag går till trädet där vi blev
rosiga om kinderna
för jag vill höra om löven fortfarande viskar
om våra möten i mörkret

och jag vill känna
din näsa ge mig luft igen
för jag har egentligen ingen luft kvar
till att leva

Och jag går och jag går och jag går
ut i ett oväder
för jag vill minnas dina tårar
då du föll dom över min kind

och jag smyger till det där trädet
för jag vill kramas med våra minnen
och jag står länge
och låter den skrovliga barken
formas till din kropp

Sen går jag
för nu har jag
hört löven berätta om våra möten
och jag har
fått andras in din luft
och känt din tår falla över min kind

Ett prassel
En vind
En regndroppe som föll från trädets krona

och jag förstår, min vän, jag förstår

och jag ser dig gå bort i mina minnen
och jag går
likt du en gång gick bort
för jag saknar luften i min näsa.