Och han sa

Juni, du sprack ur min kind
den nionde dagen i månaden
då du kysste mina läppar
befriade mina ord
och blev en not i min melodi.
Lika stark som maskrosen
som bryter sig upp ur asfalten
under gungan
som spräcker marken
skiljer barnen åt
med ena foten på andra sidan,
lika stark är du
när du reser dig i mina ögon
när du vinner över de skära rosorna
när du spricker ur min kind.

Jag är regnet
solen
oceanerna av dina tårar.
Vindarna
bergen
och mannen som förenade asfalten
som en skorpa över ett sår.

Juni, du är ett maskrosbarn
som föddes ur asfalten.
Mitt maskrosbarn
Hur ska du klara dig utan mig?