Vet du att varje gång du ringer på min dörr
bombas mitt hus av kemiska reaktioner
som faller över min panna
över mina varma läppar
över min kind.

Du är som berget då det delades i två
och skiljde de älskande åt.
Du är som det där stora hålet
som slukar allt.
Habibi,
vet du att du bränner i min själ.

Din kärlek gör min kropp till ett hiroshima
där atombomben faller som vita duvor ur min hand
och förintar våra älsklingar
våra mödrar
de ofödda barnen
och våra ord.

Habibi
fånga duvorna
och rädda barnen.
Du vet inte längre vad du gör.