Natten vaggar sina sömnlösa barn
som gråter i sin kudde och ber en bön
att monstret under sängen inte ska höra dem

Solen smeker barnens röda kinder
torkar söta tårar då de leker i skuggan
för där ser ej gud dem

Skuggan vakar över glömda barn
som aldrig ser solen och aldrig ler
då endst sorgen i själen hjälper dem att växa