Det kallar dig poetisk,
en diktare,
poet.
För du frambringar känsla till ord.

Och jag har i hemlighet läst
varje ord du någonsin skrivit.
Varje mening,
varje stycke.
Och tagit till mig
av dina mardrömskänslor
med förtjusning.

Magiskt,
vackert,
förtrollande.
Jag satte en tå i din värld,
för att vilja ha mer
av din trasighet.
Och med ens
var min verklighetskänsla
som bortblåst.

Tänk vad lätt man glömmer
att allt det där har hänt.
(Och det magiska blir plötsligt ett trauma.)

De kallar dig poet.
För du kan göra trasighet vacker och förtrollande.

Det kallar dig poet.
För att du inte döljer sanningen.