Krossade tårar mot marmorgolv
och drömmen försvann
i ett enda andetag.

Siluetten av något vackert
gled som sand genom mina fingrar

Jag som tackat nej till Döden,
nu är jag fan inte säker längre.

Att andas mellan dina andetag,
igenom dig.
Det var allt jag ville.

Jag räckte nog inte till i slutändan
Jag var inte perfekt

Tysta skrik bakom neddragen persienn
Att hålla andan för att dra tillbaka tiden

Min gråskala blev ljusare när jag såg på dig

Drömmar är nog inte menade att hålla
och även siluetter har sprickor.