Jag ströp orden innan de föddes i din mun
för att slippa höra det ditt hjärta ville berätta
Din själ avbildade allt jag aldrig var, allt jag aldrig blev
till en fasad full av oidentifierad perfektion

Minnet av din hud leker i min mungipa
medan mina ögon döljer smaken av tårar
Jag levde aldrig upp till den fasad din själ målat
av de känslor som aldrig kom att besvaras

Kanske levde du på alldeles för mycket
av det hopp som sägs överge människan sist
Kanske levde jag på alldeles för lite
av livet dina andetag blåste i mina lungor

Utan att falla när ljuset vek sig för mörkret
var du min skugga precis som jag aldrig blev din
Jag svek allt du någonsin trott på
medan din puls sakta dog ut i min handled

Jag blev aldrig hon du mötte för sista gången
aldrig hon som gav dig det du förtjänade i hemlighet
Mina fingrar darrade alltid obekvämt mot ditt hjärta
för jag visste att det aldrig skulle orka slå för två