När allt känns svårt.
När det bara finns motgångar.
När livet piskar en hårt.
Då man är dens fångar.

Då finns inget man kan göra.
Då kan man bara försöka stå ut.
För det finns ingen som vill höra.
Ens gnäll om att man vill att det ska ta slut.

För livet gör som den vill.
Den tar inte emot mutor.
Så det är bara att ligga still.
Å Titta på dens dystra rutor.

Rutorna mellan frihet å fångenskap.
Som är okrossbara.
Ser ut som ett stort svart gap.
Så låt dem vara.