Vi varnade för gräsbränder där vi sprang fram med majbålets hetta i våra ådror.
Vi var ovarsamma i vår vilda framfart.
Fyllde våra hjärtan från landsvägars bensinpumpar, lyckan stod att läsa i våra lågande ögon, då gränserna mellan allt brann ner.
Sprang genom skogar, över ängar, mellan städer och på broar. Intet var av mer betydelse än vår hetta medan vi smälte ihop.

Vi längtade hem när regnet föll och vintern kom.
Men vi hade brännt alla broar och insikten fick oss att rinna isär likt ett vattenfall delar sig för en klippavsats.