Du tog din hand från min kind
Kysste den stilla och mjukt
Och sa tyst att du måste gå

Du andades i mitt öra
Som för att dröja kvar
Jag minns dina andetag

Dina ögon log men du grät
Din smekande hand
Bad mig att förstå

Din styrka jag inte fick se
Det var inte du sade du
Du sade att du var svag

Och jag har aldrig tidigare
Känt mig så ensam som då
Det jag såg sade du var fel

Ensamheten kom krypande
Den följde dina spår
Och hittade fram till mig

Den smekte mitt hjärta
Smög sig in i min själ
Och då gjorde den mig hel

Men nu när jag är ensam
Med ensamheten som enda vän
Så saknar jag min bild av dig.