En hackspett har pickat hål på mitt huvud.
Allt fint rinner ut o kvar ligger allt otäckt o skramlar. För stort för att försvinna.
En stor ojämn klump av ihoptrasslade misstag, söndergråtna stunder och stillbilder från ett misslyckat liv. Nu när den inte har något fint att simma runt i ekar en brännande tystnad tomt i skallen. Jag vill ha ett plåster.. ett sånt där fint Disneyplåster man fick när man var liten. Jag vill bli ompysslad. Men vaddå? Jag är ensam med ett läckande hål i huvudet o inget plåster har jag.
Jag vill bara sjunka djupt ner i min obäddade säng och försvinna lika lätt som det fina jag inte längre har.
Jag ser suddigt och jag har börjat peta bort maskaran i brist på något att göra.. eller så är det för att jag e trött. Jag orkar inte prata för min mun är alldeles full med grus och tungan beter sig som en fet daggmask utan hopp. Den vill mer än gärna slingra sig ner i halsen på mig och få mig att kvävas. Jag ser för mitt inre hur den hånler åt mig.. ”Haha, du är då inte värd o leva!”
Vem fan tror han att han är? Han är ändå för töntig för o spela Mr Död.