Med särk och sandaler steg han in i Nordlig trakt,
till hövdingar han neg och kved om en högre makt.

Slug som en räv och hal som en ål gick hans mun i tungomål.

På pekade starkt för en,
Sedan alla,
Att gudarnas gud inte lever i Valhalla.

En konstig symbol han runt halsen bar.
Och ritualer han hade att inte äta på flera dar.

Jag tog mig till lyssnan. Jag tog mig till tords.
Men dock vare det orkade jag inte med hans vilsna ord.

Nu syns han ej till eller hörs något mer.
För se, han hänger, om snaran i grenen ner.