Jag hoppas att du inte förväntat dig
Mer
För hela jag är ett fel i mig själv.

Frosten kom tidigt i år
och med ens var jag fast.
Jag orkar inte mer.

Mina ben vek sig under tyngden
av ansvaret.
Mina ögons gnista slocknade
Lika snabbt
som en eldslåga dör ut.

(Skulle du bli allt för ledsen
om jag försvann
ett litet tag?

Vi ses ju ändå snart igen)

Det är höst nu
och löven faller,
precis som jag,
vissna från sitt trygga fäste.

Men jag kommer resa mig
Igen
och Igen.

För visst fladdrar min ljuslåga ostadigt
men den har ännu inte slocknat
Helt.