imorse hade jag ont igen
det ömmade mer den här gången, inte som elchocker
det gör olika ont som det gjorde då
det har gått ett år och jag är kvar på samma stol, i samma rum
och i samma humör
minns inte hur många timmar jag har ägnat åt att brodera på minnena
fler och fler dyker fortfarande upp, såna där som blekts lite
fortfarande här enda skillnaden är väl att vi inte känner varandra
och att du inte bor här mer
jag är trött, jag har jobbat idag, jag gjorde ett kollage med en flicka
utan ansikte. där det skulle ha suttit satte jag en text
hade jag klistrat fast mina tankar så hade någon antagligen gråtit och fått mardrömmar (det önskar jag ingen)
han försöker tala om för mig att jag inte behöver någonting nytt
bara piffa upp någonting inom mig och ja, kanske tänka bra saker lite oftare
du lovade att ringa ibland. allting gick nog rätt fredligt till
men nu bor du varken här eller ringer
jag klagade inte, tackade alltid och tog emot
till och med beskedet då du bröt alla band
det var okej, det var fortfarande du och du pratade med mig
det måste väl ha varit värt någonting
undrar vart du är nu, vem du pratar med, kanske hur du ser ut och vem du blivit
har kommit på mig själv med att tycka att jag inte förtjänar någon, eller någonting
hade du varit här så hade du förändrat det, eller hur
jag är trött, jag sov inte bra inatt
känner mig ganska värdelös
du kan väl ringa någon dag och berätta vem du piggar upp nu
så jag får vältra mig mer i din frånvaro