jag drömmer tillbaks, till den tiden för länge sen
då hjärtat var helt, då ingenting kunde skada en
när jag tittar tillbaks ser jag inga tårar
då det bara fanns hjärtan utan spår
nu finns det bara hjärtan med tusen sår
sår som aldrig läker, som aldrig blir till ärr
mitt hjärta var fyllt av kärlek, medans ditt bara fylldes av hat
nu sitter jag här, fäller en tår som ingen annan ser
hoppas bara mer o mer, sitter ner, tänker
undrar varför tårarna de blänker utav sorg
även om själen är död, kämpar jag på, för att få dig att förstå


jag torkar en tår, och väntar på mitt dödsår,
jag litade på kärleken, men nu känns bara sveken
hoppas bli förlåten, men allt som kommer är gråten
vill att mardrömmen får ett slut, döljer känslorna och följer strömmen
försöker glömma och söker tröst, men allt jag hör är din röst
rösten som fick mig att bli kär, jag orkar inte mer, ärren blir bara fler o fler
kommer aldrig kunna le, varför kan ingen se mitt hjärtas begär?
friden i hjärtat har blivit rena istiden
jag ligger helt drömlös, undrar, varför är jag så meningslös?



verkligheten har blivit till en grå dimma
jag väntar på eldstrimman, som har lamslått mitt inre
önskar att smärtan ska bli mindre, vill att hjärtat grönskar
av lycka o kärlek, så som det gjorde förr
jag har ett vanligt hjärtbesvär, det kallas att va olyckligtkär
men hopet finns där, att vi ska finna våran egen stratosfär
jag gjorde någonting galet, kanske var det ordvalet?
allt började som en dröm, men slutade som en sprucken söm
jag hoppas kunna gå vidare leva livet, med en glömd dröm
nu släpper jag allt, låter mitt hjärta bli helt känslokallt