ett mörker färgat blått av ångestens tårar,
dimma så tjock att jag kvävs inifrån,
kippar efter luft för att kunna resa mig upp,
kunna slå tillbaka,
för att åter kunna leva utan ångest att behöva prestera,
ta ett steg ut i den friska luften och kunna hålla huvudet högt,
innan det än en gång faller som en fura,
in i ett mörker färgat blått av ångestens tårar.