Ångestfyllda ögon,
smaken av ett ingenting på läpparna
och en inställning som sa
att vardagsmörkret lagts på hyllan.

Att se in i en nära väns ögon
och finna att man blivit Vem som helst.
Det som vissa kallar
förmånen att inte synas.

Att desperat jaga ett flyktigt minne
om ett Lycklig i alla sina dagar
och man inser att man bara är ett löv för vinden.

Livet var aldrig mer
än en förfinad lögn

(Jag ville inte bortom evigheten
Jag ville längre.)