-Stjärnsonett-
Svartsjuk

Kanske man inte borde spekulera

Men hur kan man låta bli?

Jag måste ju få agera

Jag kan inte rå mig på kärlekskemi

Kärleken kan vara svår

För ett mycket ensamt hjärta

Den orsakar djupa infekterade sår

Och för att inte nämna all den smärta

Det var du och jag en gång men inte längre

I en värld av kärlek känner jag mig övergiven

Den världen blir allt trängre

Oh vad arg jag blir på en del

som får kärlek ideligen

Det blir så lätt fel


Det blir så lätt fel

När kärleken förblindar

Att vara kär är för mig en nackdel

För ett brustet hjärta finns ingen medicin som lindrar

Ni två tillsammans gör mig svart av avund

Hennes fingrar i ditt hår

Åh jag tänker på det varje sekund!

Vad jag hoppas på att er kärlek övergår

I bråk och tårar så att mitt hjärta läker

Ush så hemsk jag är

Jag mår så dåligt av er två, jag nästan kräker

Jag kan inte sluta att fundera

På alla mina besvär

Ibland orkar jag inte mera

Ibland orkar jag inte mera

I min hemlighet skäms jag

Jag kan känna mitt hjärta explodera

När ska jag finna välbehag?

Du älskar henne, jag älskar dig

Så fel kärlek är

Har du en lösning så snälla säg!

För jag blir tokig när du inte är här.

Där andra finner lycka finner jag sorg

Till lyckan är jag ingen bekant

Jag är dömd att leva i min kärlekslösa borg

Andras fördel blir genast min nackdel

Jag upplever kärlek i en demo-variant

Utan dig känns jag inte he





Utan dig känns jag inte hel

Det är tortyr av hösta grad

Fångad i en tyranns tortyrfyllda spel

En förkrossad flicka i en låtsas fasad

Jag får en försmak av en framtid, som sen dör i en explosion

Ironin lockar mig till skratt

Jag är flickan som dömdes att älska med passion

I varje man blir jag som besatt

Att älska men att aldrig bli älskad åter

Den hemskaste av förbannelser

Jag mig till sömn var natt gråter

jag vill bara att lyckan skall vända

Inte hata andra på grund av dumma förbindelser

Svartsjuk?, kan hända

Svartsjuk?, kan hända

Men det var ju vi två

Kan ju inte sluta hoppas att kärleken ska återvända

Det kan väl inte vara så svårt att förstå

Du behöver inte älska mig

men du kan väl låtsas lite grand

Jag ska inte tvinga dig

Men vi borde älska varann

Så låtsas lite för min skull

så ska allt nog bli bra

På vår kärlek ska jag dricka mig full

Onykter och het

Du måste låtsas

Men vad gör väl det



Men vad gör väl det

att man låtsas ibland

om man gör det diskret

så inte väl märker man?

Att allt är på lek

mellan oss, du och jag

i bland kärlek och svek

får jag enda avslag

Att leva ett liv utan ett oss

och utan ett samfund

är meningslöst förståss

Det är orättvisst måhända

Att leva i avund

När alla andra är glada och utåtvända



När alla andra är glada och utåtvända

Springer jag och gömmer mig

Jag är en feg som en mus måhända

men jag måste rädda mig från dig

För du är en av dem som är

glada och romantiska

som prinsen i sagor som barnen läser om

så korkat orealistiska

Som om världen vore så lätt

ja om den vore det

Så skulle jag på kärlek dricka mig mätt

Ja det vore en förträfflighet

för just för stunden, så vitt jag vet

Svamlar jag i min ensamhet



Svamlar jag i min ensamhet

så vägled mig genom natten är du snäll

ty jag tror inte på verklighet

utan lever i drömmarna varje kväll

Så om jag faller medan jag i ensamheten svamlar

Så akta snälla rara du

Så att jag inte vaknar när jag ramlar

nej det är inte morgon ännu

Jag drömmer om ett du och jag

Ett vi tillsammans igen

Så om jag vaknar innan natten blir dag

Låt sömnen omfamna mig

så att jag kan drömma om oss tills gryningen

Du har henne och hon har dig




Du har henne och hon har dig

Ni finner lycka i varandra

Men lyckan finner aldrig mig

Bara er och alla andra

Det är svårt att blunda för sanningen

När sanningen i ögonen skär

Men jag ska nog bli hel igen

jag nog ska bli kvitt mina smärtfulla besvär

Brustna hjärtat läker långsamt

Kanske är det meningen?

Man får finna sig i det trots att det är mödosamt

Vänja mig att sova själv i min ensamma bädd

Du lämnar mig ensam min älskade vän

Självklart blir jag rädd




Självklart blir jag rädd

när hjärtat går kras

men skadan är redan skedd

det är som att med vatten försöka limma en trasig vas

Hon och du som ett eko i skallen

som ljudet från ett gevär

jag kan fortfarande höra knallen

Oh vad jag hatar att vara kär

Det är så svårt för mig det här

att låtsas som ingenting

Men för dig verkar det som ett mindre besvär

Jag förstår mig inte på dig

du går och blir förälskad i en främling

Kan inte glömma oss, hur kan du då glömma mig?


Kan inte glömma oss, hur kan du då glömma mig?

Det är ett mysterium

Efter de stunder jag delat med dig

du borde få ett stipendium

Du måste hålla rekordet i att glömma

gammal kärlek rostar aldrig

ett talesätt man själv får bedöma

men kärleken är sällan mångfaldig

Jämt måste jag vara trevlig och le

för vi skiljdes åt som \"vänner\"

men det är väldigt svårt ska du se

Ibland blir jag alldeles arg och svartsjuk

och en snyting dig vill ge

Det är svårt att vara glad och ödmjuk



Det är svårt att vara glad och ödmjuk

När man blir alldeles till sig

Då går jag till en mörk hörna och sätter mig på huk

och hoppas på att ingen ser mig

Där kan jag sitta och gråta

och önska att du satt tätt intill

Sen när mina kinder är alldeles våta

inser jag att det är precis det jag vill

Fast i kärlek sägs det att alla metoder är tillåtna

så att det faktum att jag innerst inne älskar dig än

Betyder väldigt lite när mina kinder är alldeles rödgråtna

Så jag torkar mina tårar och sätter på smink och gör mig vackert klädd

För det finns ingen värre känsla än den

När hjärtat krossas och man inte blir sedd


När hjärtat krossas och man inte blir sedd

Så tror folk att man gömmer sig och gråter

Man ska hålla huvudet högt och visa att man inte är rädd

Så att vänner och familj ska tro att man hjärtekrossaren förlåter

Kanske till och med kommer över

men det är en liten chans

åtminstone för sådana som mig som bara lokalbedöver

Smärtan av att inte längre vara hans

är det då konstigt att man gråter

När han då hittar någon ny efter bara en liten stund

Eller att man hellre klöser än förlåter?

Han målade upp himmelriket på sin målarduk

sen gav han den till en annan medan jag blev grön av avund

Det är inte konstigt att man blir svartsjuk.





Det är inte konstigt att man blir svartsjuk

När ens liv ligger splittrat på marken

När han en annan kvinna kysser med hans läpp, så mjuk

Sakta och harmoniskt som när saven sipprar från barken

Sakta, sakta och allt mer passionerat

Jag skriker och blundar

men i mitt huvud är det för evigt memorerat

och nu mår jag dåligt då jag ser träd i vackra lundar

För allt jag ser påminner mig

om deras nya liv och det jag haft som passerat

Varför älskade jag någonsin dig?

Jag vet att det inte bara varit jag , det har funnits flera

Du har levt som en parasit, inte bara på mig

Kanske man inte borde spekulera



Kanske man inte borde spekulera

Det blir lätt så fel

Ibland orkar jag inte mera

Utan dig känns jag inte hel

Svartsjuk?, kan hända

Men vad gör väl det

När alla andra är glada och utåtvända

Svamlar jag i min ensamhet

Du har henne och hon har dig

Självklart blir jag rädd

Kan inte glömma oss, hur kan du då glömma mig?

Det är svårt att vara glad och ödmjuk

När hjärtat krossas och man inte blir sedd

Det är inte konstigt att man blir svartsjuk.




/ Jenny Håkansson