Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skrev för länge länge sen


Tryggheten och molnen

Världen förändras
Barnet skriker, dömer
Rättvisans hund
– droppar blod från deras käftar
allt känns fel, men någon har spikat fast mig
varför? Jag orkar inte öppna ögonen
allt känns så fel
ser in i mörkret
det är upplyst, men någon har stött en penna i ögat
vem? Jag frågar inte mer, så trött
alla skriker
jag gungar fram längs vägen
snart hemma (bakom knuten)
hunden jagar mig
jag kryper framåt och rosor växer
på mina knän, på mina händer
När jag blundar
Vaknar jag på en äng
Allt är så vackert
jag gungar till molnens dans
solens ljusa färg förmörknar alla tvivel
dess eld jagar bort alla tankar
Och jag ser en kvinna dansa
Hennes ögon är honung
Hennes anlete en sjö
Speglar den himmelska
Skönheten
Hon ser mig
Jag ser henne
Vi lägger oss i gräset
Tillsammans
Vi ser molnen stilla dansa sin vilda dans
Fåglarna mållöst sjunga för sina nästa

Och en talande tystnad sänktes över alltsammans när våra
hungriga blickar smekte varandra:

kärleken är galen.
En kolibri viskar att jag drömmer
och jag vaknar, skriker av smärtan
mitt hjärta längtar efter dig
Mina blodiga händer söker…
Lyfter upp mitt ok
Och hör tassar sjunga bakom
Ängen är borta
Gräset är borta
Fåglarna är borta
Kvar finns bara kärleken




Fri vers av noshörningen
Läst 235 gånger
Publicerad 2008-02-20 23:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

noshörningen