Jag är helt lugn nu,
men inte tillräckligt lugn.
Men ändå tillräckligt lugn för att känna frid.
ty jag vet att jag vunnit kampen,
jag har visserligen förlorat alla andra,
men det är bara den sista som räknas.

Jag har öppnat ögonen och sett mig själv darra,
jag har öppnat ögonen och frågat henne:

Vad är det som stör dig,
vem är det som oroar ditt sinne,
vem är det som trevar efter handtaget på din dörr,
vem är det som ropar ditt namn utifrån gatan,
men aldrig kommer in trots att dörren står öppen?

Det är samma person som du själv stör,
vars sinne du själv oroar,
vars dörrhandtag du själv trevar efter,
och vars namn du själv ropar utifrån gatan,
men går aldrig in trots att dörren står öppen.