jag minns hur du bad mig
att bli din hur ärligt dina ögon talade
hur hårt du höll min hand
när du berättade
att du var förälskad

jag sjönk djupare i din soffa
fnittrade lite, sådär man gör
när både ord och tystnad
blir fel

jag minns inte vad jag tänkte
men jag frågade om
du var riktig säker
för kärlek är stort för mig
du svarade ja och kysste mig
du övertygade mina känslor att
såhär får jag känna förevigt

men när man vill att tiden ska vila
blir det tvärtom
kärleken sprang iväg
lämnade sprickor på gångvägen
jag vill följa spåren som leder till dig
men något hindrar mig

jag minns hur du bad mig att lämna dig
dina ögon var annorlunda
du höll min hand
men det fanns inget där emellan

bara två händer i en iskall värld