Bara en jävla massa minnen
spridda över hela golvet.

Och jag känner fortfarande smaken
av rohypnol och det Bottenlösa Svarta

Att aldrig kunna blunda
utan att se Gråblå ögon och Kajal
Jag är märkt, Älskling
märkt för livet.
Och handledens ärr dansar i mönster inatt,
nu när jag är mer ensam än någonsin.

Förföljd av ensamhet
lämnad till ett ingenting
Jag är Perfektionen som gick fel
och i natt vandrar tankar över bara nyckelben
dem viskar om drömmar
viskar om liv

Jag lever på egna villkor, Älskling
Du var aldrig mer än kajalstänk på nyckelben.

Härifrån tar överlevnadsinstinkten vid

Vi ses i slutet av tunneln.