Existensen flyter ut
Blir till flimrande mörker
till krutrök och månstoft
och jag litar inte längre på mig själv.

Vän klagosång
om slutet, om evig sömn
om VERKLIGHETEN du inte vill se

Stjärnorna i taket blinkar ikapp
Med dunket. Huvudvärkens 4-takt.
Och gråten river mer girigt nu.

Skymtar Slutets horisont
och dricker Död direkt ur flaskan
Om ett år är jag glömd
och min gravplats är vackert ovårdad

Jag är Verkligheten, Trasigheten
allt det som inte ingick
i ett ”Lycklig i alla sina dagar”

Existensen flyter bort
och jag nuddar horisonten.