det är som ärlighten inte ser dig
när du droppar ord av abstrakta glas
om skönhet och kärlek

jag vomitar av orden
tar dig på orden
när jag istället borde se dig
bortom det andra
synbara sensuella du väcker

istället står du där din dåre
- alltså jag -
varje gång du går
är jag alltid jag och du den som alltid svarar
på de frågor jag inte ställer

för du och jag del finns det inga trappor
bara trappstegar och glas

tappar du mig
krossas jag
och ger dig sju års olycka

själva grejen är att det är fel tid och plats
det borde vara annorlunda aktörer
som förför med orden