jag letar ständigt efter fragment i mitt minne
mina sinnen har raderat ut det du tog:
behållit det du gav mig
letar efter sådana minne jag inte tuggat på
tills de tappat smaken, tills dess innebörd blekts
och nu när jag träffat en person
med potential att bli mitt nya hjärta, min nya livskraft
kanske till och med min nya sorg
vågar jag inte släppa in honom i vetskapen om
att han kanske försvinner, eller kanske för att han
inte är tillräckligt varsam med mig, kanske för att han tröttnar
på mig, min svårhet, min djuphet och min yta, som du
du som var konstant närvarande i ett års tid
du som hållit dig på avstånd sedan du kapat alla band
som knappt ens höjer handen, än mindre blicken
då jag går förbi. du som kanske drömt men aldrig saknat
min närvaro eller mina tankar
det är du som håller mig tillbaka, det är du som gjort mig så ärrig
så otrygg att jag inte vågar skapa någonting nytt, bygga ett hopp
på någon annan i min tillvaro
jag levde under dina vingar, dina vingar som krympte med dig
sedan lät du mig falla handlöst för att finna mig instängd i mitt rum
i flera månader
han kan inte vara du, han kommer inte att göra mig sådan
han kommer inte kräva mig på tålamod, ork och förlåtelse
men han kommer aldrig att leva upp till dina mjuka gitarrfingrar
längs min midja och min hals