Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mina tankar om mitt liv(läs gärna och ge svar för det behöver jag!)

Här sitter jag.
Lyssnar på en massa glada svenska kärlekslåtar.
Och tycker synd om mig.
Varför?

Jo för att det jag älskar är nån stans där jag inte är.
För att jag är totalt ensam.
Och för att ingen vill vara med mig.
Varför?

När barn svälter i Afrika.
När folk dör av bomber i andra länder.
Och när det finns fattigdom så att det räcker och bli över.
Varför?

Varför tycker jag synd om mig själv när det finns folk som har det tusen gånger värre?
Varför verkar jag så självupptagen, är jag det?
Och varför ler jag inte när jag borde?

Jag har allt jag behöver.
Jag har en kille som jag älskar överallt annat.
Jag har en som älskar mig tillbaka.
Varför vara ledsen när allt är så bra?

För att skenet bedrar.
Hans mamma är emot vår kärlek.
Varför vet jag inte.

För att under ytan så gråter jag.
Det bara strömmar ner.
Varför vet jag inte.

Är jag inte lycklig med den underbaraste personen i världen?
Är jag så olycklig att jag inte är medveten om det?
Är jag så dum att jag inte ser det?

Varför är då min fråga?
Varför mår jag så här när allt är så bra?


Övriga genrer av _bonito_
Läst 213 gånger
Publicerad 2005-07-19 19:50



Bookmark and Share

    _19900228
ah, så var du där tillslut, där alla har varit/är en eller flera gånger i livet. att tveka eller inte tveka. det är bara du som vet hur det är innerst inne. du säger att du är lycklig med L, och JAG tvivlar inte en sekund på att du är det. frågan blir hur DU tänker. det låter nästan som att du tycker att det var dumt att inleda ett förhållande med honom. nej, det var inte dumt. du såg ingenting annat än kärlek och det var bra. man ska väl följa sitt hjärta, eller hur? du kunde aldrig veta att hans mamma skulle vara så. du är inte dum, med andra ord. du visste bara inte. det är inget misstag. det är okej. vanligt, till och med. det låter konstigt, när du säger att ingen vill vara med dig. du är ju ute och cyklar! du har mig ju (och såvitt jag märkt inte bara mig)! du är inte självupptagen, jag tror att du bara ... överreagerar ganska mycket när du känner dig nere. när du mår dåligt och tänker negativt blir allt det negativa tiotusen gånger större än vad det egentligen är. du gör precis som jag, med andra ord. problemet ligger inte i dig, inte i lorentz. problemet ligger i situationen du befinner dig i. åter igen, du visste inte att hans mamma skulle bidra med missnöje, gråt, svårigheter och melankoli. strunta i henne och fortsätt älska och bli älskad. kärleken övervinner ALLT. pussar. <3
2005-07-21

  RobertD
Jag tror precis som Sara att lyckan kommer inifrån. Sen spelar det ingen roll om man har pengar, en fantastisk partner, bra jobb, kompisar etc. Det handlar om att hitta en mening och att veta vem man själv är, och vad man vill, och hur man vill leva. Ibland är det bra att stanna upp på det sätt du gör nu, och fundera / reflektera. Självklart är det jobbigt. Men när du hittar vägen kommer du att vara starkare än innan. /Robert
2005-07-20

    Sara Se
Visst, allt kan verka bra utåt sett. Med vänner och familj som bryr sig och som du skriver en underbar pojkvän.
Jag kan ju inte veta hur det är för dig men man kan känna sig otroligt ensam när man bara visar upp den glada och fina sidan av sig själv. När man aldrig vågar visa vad som finns under ytan.
Mår man inte bra och känner sig trygg i sig själv spelar det ingen roll hur fantastiska människor man än har runtomkring sig.

Jag kan naturligtvis inte ge dig några svar på hur just du ska må bättre. Jag kan bara ge min spontana reaktion på din text.

Visst ska man bry sig om vad som händer andra människor och visst är det hemskt med fattigdom, krig mm. Men jag tror att det känns så avlägset för oss och det är naturligt för oss mäniskor att sätta våra egna problem i första rummet.
Men vi får för den skull inte glömma andra människor och försöka göra vad vi kan för att alla ska ha det så bra som möjligt.

Men som sagt så kan jag inte ge dig några svar på alla dina varför...
2005-07-19

  Masoud Vatankhah
Många relevanta "varför?", och många av dom bär vi med oss under hela livet.
Livet är tack och lov större än våra föreställningar om det. Sluta aldrig ställa frågor om livets gång och tro på att kärleken vinner i längden, är min spontana kommentar när jag läser de här raderna.
2005-07-19
  > Nästa text
< Föregående

_bonito_
_bonito_