Jag gjorde mig omöjlig inför dig
Jag gjorde mig omöjlig inför dikten
Jag förstår nu att dikten i fortsättningen måste skrivas fram

E n b o k s t a v i t a g e t
E n b o k s t v l i g h e t
E n b o k t a r v l i g h e t

Trädkronorna surrar och susar
Som vattnet i ledningar i huset
Dina läppar har torkat ihop i solen
Som en uttorkad – och alldeles sprucken - flodådra
Blodådern i din panna surrar och susar
Som kärleken när den ser sig om
Dina oljiga ögon snurrar i sina hålor
Som silverdankar i ett lager
Huden under dina fötter är både mjuk och hård
Och på samma gång – alldeles sprucken