Det sista farfar sa till min pappa var: " Nu har jag ständig kontakt" och så pekade han uppåt.

Två dagar senare började man må sämre. En sjuksköterna berättade för oss att det sista farfar sa var: "Det är någon som ropar på mig" så sträckte han upp händerna mot himlen och somnade in.

Min farfar var en fantastisk man.