Hon når fram, när ljuset bleknar
där tidpunkt saknar innebörd
där grät han, alla clowners clown
en skildrad mask, helt förstörd

Hon rörde vid hans själasår
där känslor byggt sin järnridå
ett samband under färgglad hud
när spader ess, blev hjärter två

Med meningsvackert innehåll
och ord som fyllde slitna blad
hon låste upp hans glömda fras
med puls och glöd, ur versens rad

Nu andas clownen utan smink
av hennes inre stråkkvartett
tillsammans bröt dom dårars lag
när ett och ett, blev tidlöst ett

Men nattens varma stund är tunn
och dagens skal, så ymnigt öm
att sökandet av det som känns
blev livets tvång, en ständig dröm