Jag går ensam
Ett ensamt sandkorn i en strand
Så många runtom, så få inom

Mina ögon grusas
Mina tårar får sanden att klumpas
Klumpen i magen ger sig tillkänna
Varför spillde jag sanden i timglaset?

Glaset sprack
Jag spillde inte med avsikt
Knuffen som fick mig att tappa timglaset
Orsakade Du

Men i sanden reser sig en blomma
Havet sköljer över den
Renar dess blad
Röda, breda blad

De säger att tiden läker sår
Blomman vissnar och åren går
Sandslottet jag en gång byggt rasar
Raseri och melankoli
Gömmer blomman i det rasade slottet

Ett frö
Ett hopp
En väg