Svarta är dem, tankarna
De som flår mig, slår mig, trycker ner mig
Onda små viskningar i mitt inre
Stryper mig, kväver mig, får mig att flämta
De där tankarna på att en dag inte ha dig hos mig
En dag är du inte längre min

De kommer under nattens slöja, tankarna
De tassar tyst, smyger sig på och smiter in
Förgiftar mig som ett virus
Svarta, råa, onda pilar med gift
Sprider det sig i min kropp
Som nålar, knivar, spettad på pålar
Smärtan får mig att förstå
Att en dag är du inte längre min

Jag darrar av tanken
Svåra skakningar, skälvningar, rysningar
Förgäves försöker jag tränga dem undan
Slår emot, står emot, kämpar för att förgöra
Som svarta änglar över min säng
Säger de att en dag är du inte längre min

Det kommer inifrån, tankarna
Gör mig förlamad, slapp och kylig
Tysta tårar som smakar salt
Fulla av hat, avsky och förbittring
Känslan av ensamhet gör mig paranoid
Isolerad, enslig och tom på ord
Det äter mig inifrån
För jag förstår nu, att en dag är du inte längre min

Men så ser jag dig och din röst helar mig
Jag minns allt det där, när du tar ton
Kärlek, lycka och passion
Som mjuka tussar av bommull lindas jag in i din famn
Du ger mig njutning, fröjd och välbehag
Jag kliver ut ur mörkret och börjar snart förstå
Att än så är du fortfarande min